Ett snicksnack med Miss Li
Gjorde mig upprörd.............
... vi pratade om ett par snubbar från vår gamla hemort. F.d softa snubbar. Blir lika besviken/ledsen/arg varje gång man får höra deras skandaliska beteenden... det värsta är att jag inte längre blir förvånad. Jag har sett de värsta tänkbara sakerna med egna ögon, jag och min vännerkrets har varit utsatta ett x-antal gånger av dem. Förövarna. Hur långt har det inte gått då?
Det har barkat för dem. Något så brutalt. Deras gamla jag excisterar inte längre. Allra minst då dessa gängar med varandra och hela bunten ska spela Allan. De förstår inte att folk utifrån skakar i huvudet åt dem, blickar hopplöst åt deras håll innan de ledsamt vänder på klackarna. "Bort från idioterna". "Umgås inte med dem, de har dåligt inflytande".
De respekterar inget eller ingen, inte ens sig sjelva. Tror sig "köra sitt race" vilket man i andra ord kan översätta "köra över alla individer. Mosa dem". Det är sorgligt att se denna sporadiska utveckling. Man har som sagt följt dem sedan barnaben. Det fanns en tid då man lekfullt skvätte sand på varandra i sandlådan, tävlade om vilket kiddo som hann först fram till matkön, eller då man blev uppbjuden på slutdansen, en tryckare som bidrog till rodnade kinder från båda håll. Det var då. Då de var mänskliga och hade känslor. Men nu. Nu är stupet ned till träskmarkerna brantarna än någonsin. Att förstöra saker då de är på visiter/förkrök. Att sno saker bland vänner, lokala handelsaffärer, ta pengar, välja och vraka bland hushållens mat/prylar eller att krossa piller i stora mängder för att kunna flyga. Jag läser igenom er - ni är ostabila. Era tillstånd är likgiltigt. Ni är era egna krisar. Någonstans har det gått jevligt fel. Att dra lärdom vad "Respekt" är, både till sig sjelv likt medmänniskor/omgivning/natur/moderjord är en god start.
I'm sad. Det är tråkigt att se hur snälla killar goes bad. Hur det beryktas att de har poliskåren efter sig, att de har ögonen på sig från ett helt bostadsområde, de blir stämplade som korkade. Störda. Psykopater. (Ok, jag vet att jag tar i lite väl mycket i slutklämmen. Men det är bara min frustration som lyser igenom)
Jag står för vad jag säger. Jag nämner inga namn i respekt till er. Något ni borde testa på! Det har gått såpass långt att jag inte längre kan vara trevliga då vi ses/vistas på sama place... vilket ni lär ha märkt. Om inte, time will tell.
How can so good things go wrong?
... vi pratade om ett par snubbar från vår gamla hemort. F.d softa snubbar. Blir lika besviken/ledsen/arg varje gång man får höra deras skandaliska beteenden... det värsta är att jag inte längre blir förvånad. Jag har sett de värsta tänkbara sakerna med egna ögon, jag och min vännerkrets har varit utsatta ett x-antal gånger av dem. Förövarna. Hur långt har det inte gått då?
Det har barkat för dem. Något så brutalt. Deras gamla jag excisterar inte längre. Allra minst då dessa gängar med varandra och hela bunten ska spela Allan. De förstår inte att folk utifrån skakar i huvudet åt dem, blickar hopplöst åt deras håll innan de ledsamt vänder på klackarna. "Bort från idioterna". "Umgås inte med dem, de har dåligt inflytande".
De respekterar inget eller ingen, inte ens sig sjelva. Tror sig "köra sitt race" vilket man i andra ord kan översätta "köra över alla individer. Mosa dem". Det är sorgligt att se denna sporadiska utveckling. Man har som sagt följt dem sedan barnaben. Det fanns en tid då man lekfullt skvätte sand på varandra i sandlådan, tävlade om vilket kiddo som hann först fram till matkön, eller då man blev uppbjuden på slutdansen, en tryckare som bidrog till rodnade kinder från båda håll. Det var då. Då de var mänskliga och hade känslor. Men nu. Nu är stupet ned till träskmarkerna brantarna än någonsin. Att förstöra saker då de är på visiter/förkrök. Att sno saker bland vänner, lokala handelsaffärer, ta pengar, välja och vraka bland hushållens mat/prylar eller att krossa piller i stora mängder för att kunna flyga. Jag läser igenom er - ni är ostabila. Era tillstånd är likgiltigt. Ni är era egna krisar. Någonstans har det gått jevligt fel. Att dra lärdom vad "Respekt" är, både till sig sjelv likt medmänniskor/omgivning/natur/moderjord är en god start.
I'm sad. Det är tråkigt att se hur snälla killar goes bad. Hur det beryktas att de har poliskåren efter sig, att de har ögonen på sig från ett helt bostadsområde, de blir stämplade som korkade. Störda. Psykopater. (Ok, jag vet att jag tar i lite väl mycket i slutklämmen. Men det är bara min frustration som lyser igenom)
Jag står för vad jag säger. Jag nämner inga namn i respekt till er. Något ni borde testa på! Det har gått såpass långt att jag inte längre kan vara trevliga då vi ses/vistas på sama place... vilket ni lär ha märkt. Om inte, time will tell.
How can so good things go wrong?
Kommentarer
Trackback
