inga dränkta katter här inte
Inväntar V:e samtidigt som nallen vägrar sammarbeta med mig. Den är totally bananas och har snart gjort sitt hos mig, på riktigt. Det kanske är förklaringen till varför flertalet av er, my dear mates, icke tillåts nå mig? Eller varför sms:en är obesvarade, fortfarande. Gerrr. Frustrerande. Extremt frustrerande menar jag.
Det än mer sjuka är att jag inte vet vad jag skulle ta mig till utan den där... jiddra jeveln, heller. Egentligen är det lagom skrämmande då man reflekterar över hur stor inverkan den har på en sjelv och sitt liv. Den är en viktig del i min vardag. Den är en del av mig, ett instrument. Det är min vän. Den finns alltid där. En självklarhet som bringar trygghet. Jag är både fäst och helt fantastiskt beroende av den. Den är min täckmantel, skyddslina... och kontaktnätets första byggsten. Hur galet?
Senare ska vi bort till angels crib. Kvällen rimmar i takt till soffmys - tivi - levande ljus - filtar - gossip - théebjudning. That is just so typical... sunday.
Trevlig söndag folks. SMACK ♥
Till mina päron:
En ny mobil är inte ens på tal om någon överläggning här inte. Det är ett måste. Den är paj. Och kraschar den, kraschar jag. Mitt liv. Mitt allt. Deal?
Du är det vackraste och finaste som finns !!!!!
Får jag inte dig så behöver jag inte någon annan heller !!!
