nothing last forever
Tjo tjim tjibb... softare. stekare. mysgurkor. indianer.
Jag är homefield igen. Trött i rocken efter helgens timmar. Jag sitter numera insvept i handduken efter den långa ångande duschen med en symbolisk turban virad kring det blöta håret. Var lagom opepp att lämna avenyn innan avgångs resan hem förut. Oslagbar atmosfär denna stad har. Stämningen är nyckelordet... och hur fånigt det än tänkas låta har jag befunnit mig i ett bestående lyckorus. VI HAR. Hit ska jag flytta. My hometown. Mitt hjärta.
Jag har haft en fantastisk helg med massa kvalitets tid med tjejorna.
- Fynd shoppat
- Träffat nya människor (jag menar - vad slår goa gubbar från götet?)
- Käkat god mat. Grekiskt
- Strosat timmar utan några som helst stressmoment.
- Festat. La dolce vita.
Kändes dock lite lustigt att lämna kvar både Y och S som ska bosätta sig där på obestämd tid vardera. Vilket troligtvis (om turen tillåter) kommer mynna ut for a loonger while. Tjejer - jag flyttar in! Jag vill också!
Vi har matat kort och kamerorna har glött. Dock, som det dumbass jag är, fick inte min följa med... tydligen. Helgen kommer i bilder asap. Nu måste jag däremot rycka upp mig, skola imorgon och back to reality. Lacka naglarna = borde vara prio ett. Jag blundar flyktigt för den ännu oupplockade väskan. Buss i säng.
Sov gott mina elsklingar♥
