Bock och tack (läs motsats ordning)
Med andan i halsen hamnade jag slutligen hos Sofie igår afton. Bussresan till grumzet ska vi inte tala på. Det råder spekulationer kring hur drygt saker och ting kan te sig. Och att man lyckas pricka in en resa samtidigt som ett jiddra snorbarn ränner fram och tillbaka i gången, med armbågarna utåt på skumpande vägar. En direkt livsfara. Tänk er dilemmat. Ett litet kiddo som promt ska sitta framför en i sätet, blicka och granska dig upp och ned, som envist ska snora, kleta, pilla, uppmärksamma. Och som armbågar dig både på vägen neråt baksätena som likväl när "det" springer framåt emot förar sitsen. Jag skrattade till en början - men sen övergick hela situtationen till att bli aningen... random? Obekväm. Vad blire lix? Vart tog modern vägen? Kiddot var ju inte ens gulligt. Bara smutsig och snorig. Vilket kön hade "det" ens (?) DONT ASK.
MEN det var ett mycket kärt återseende uppe på klövervägen med gamlagoda ansikten. Jag och sällskapet fick hembakade tårtor/cookies, dryck och en hel del skratt. Magverkstaden fick jobba hårt. Limpan körde in oss efter niosnåret där vi hamnade hos beste Jiggiz.
Lite bilder - how enjoyful?
