Snicksnackis
Detta visste ni inte om mig.
När jag var liten var jag helt saligt betuttad i Nordman.
Jag spelade totalt sönder hans låt "Vandraren"
(som för övrigt var den enda ur skalan jag tilläts spela).
Jag minns hur jag låtit pappa spela in den på kasettband åt mig. Just så jag kunde ha honom nävarande varsom. I hemmet - i bilen - you name it. Hans änglaröst kunde nu mjölka mina änglavingar wherever, whenever. Jag kunde inte förstå hur folk omkring suckade högljutt då låten för femtioelfte gången spelades upp då repeat knappen glöd. Vad var deras fel?
Men så en dag, något alldeles förfärligt rev upp min ditills ovetande själ. Jag minns till och med ordningsföljden i valen av ord då papi försökte formulera sig på besta lindriga sätt när han berätta om att kasettspelaren blivit snodd.
Till en början såg jag inget samband? Kassetspelaren snodd? Happ... och vad gjorde väl det?!? Men så gick det upp ett ljus för mig (snarare ett blixtnedslag). I kassettspelaren satt inget annat än bandet med ... jag minns hur hjärtat for upp i halsgropen, hur färgskalor sammanflätades till en stor slukande spiral som i cirkulära rörelser närmade mig med ett gigantiskt gap. Jag blev alldeles iskall, jag blev alldeles yr, kallsvettandes började marken under mig att vibrera (kan jämföras med dödsångest).
Papi var ledsen över förlusten av den nya exklusiva kasettspelaren. "Hur kunde man vara så fräck?" menade han på.
Sjelv bannlyste jag farsgubben... hur kunde han vara så fräck? hur kunde han glömt att låsa bilen om sig? JEVLA IDIOT!!
... nu i efterhand funderar jag på om päronen anlitat en lej-mördare som skulle vara en hjälp på traven till att ge dem tillbaka fridfullheten... ?
(De skulle bara veta. Det jag - nordman - vandraren har, är något oupptäckt. Det är vi och de 3 muskeltörerna som håller flaggan i topp)
När jag var liten var jag helt saligt betuttad i Nordman.
Jag spelade totalt sönder hans låt "Vandraren"
(som för övrigt var den enda ur skalan jag tilläts spela).
Jag minns hur jag låtit pappa spela in den på kasettband åt mig. Just så jag kunde ha honom nävarande varsom. I hemmet - i bilen - you name it. Hans änglaröst kunde nu mjölka mina änglavingar wherever, whenever. Jag kunde inte förstå hur folk omkring suckade högljutt då låten för femtioelfte gången spelades upp då repeat knappen glöd. Vad var deras fel?
Men så en dag, något alldeles förfärligt rev upp min ditills ovetande själ. Jag minns till och med ordningsföljden i valen av ord då papi försökte formulera sig på besta lindriga sätt när han berätta om att kasettspelaren blivit snodd.
Till en början såg jag inget samband? Kassetspelaren snodd? Happ... och vad gjorde väl det?!? Men så gick det upp ett ljus för mig (snarare ett blixtnedslag). I kassettspelaren satt inget annat än bandet med ... jag minns hur hjärtat for upp i halsgropen, hur färgskalor sammanflätades till en stor slukande spiral som i cirkulära rörelser närmade mig med ett gigantiskt gap. Jag blev alldeles iskall, jag blev alldeles yr, kallsvettandes började marken under mig att vibrera (kan jämföras med dödsångest).
Papi var ledsen över förlusten av den nya exklusiva kasettspelaren. "Hur kunde man vara så fräck?" menade han på.
Sjelv bannlyste jag farsgubben... hur kunde han vara så fräck? hur kunde han glömt att låsa bilen om sig? JEVLA IDIOT!!
... nu i efterhand funderar jag på om päronen anlitat en lej-mördare som skulle vara en hjälp på traven till att ge dem tillbaka fridfullheten... ?
(De skulle bara veta. Det jag - nordman - vandraren har, är något oupptäckt. Det är vi och de 3 muskeltörerna som håller flaggan i topp)
Kommentarer
Trackback
