alexandra rosén

Detta blogginlägg tilldelar jag till mina finaste.
Ni är verkligen det... mitt finaste. Och alltid med.

Jag förundras över hur många vackra, unika, fina eldsjälar
jag kan och får dela min närvaro med. Att få dela era självständigheter som rimmar till plikter, mål, drömmar och annat - värmer.

Det kan gå dagar, veckor, månader utan kontakt. 
Det kan skilja mil upp till tusen i avstånd, det finns kontinentskillnader. 
Det kan vara upptagna liv på sitt håll.
Det kan vara nära relationer till bekantskaper.
En försmak av vuxenlivet dit man kan klassa rutiner, avstånd,
jobb, dylikt - som faktorerna som håller oss isär.

Men med mig. Ja, det är ni. Alltid. Indirekt som direkt. 
Och om det inte sker vid ett fysiskt utbyte så inom mig.

Ni gör mig varma. Ni gör mig stolta.
Ni gör mig glada vilket främjar lycka.
Ni får mig att känna mig både kaxig och vass
samtidigt som jag agerar ödmjukt och kärleksfullt.
Ni har en tendens till att gro frön av motivation, positivism.
Framförallt får ni mig att bara må så jekla gott och det ger mig ständig energi. Mogen frukt?

Allt som är mitt bärs med mig. Oh mina fina, oh.
Ni bor i mitt hjärta.

 ♥