alexandra rosén

Yes man! Nog hörde ni mig alltid.

Min senaste investering (inkluderat tejp) går till något helt magiskt fantastiskt. Med en stavningen som går under namnet lycko-bok. En strålande idé som slog ner som blixt från klarblå himmel för ett tag sedan. Skutan har tagit sina första roddtag via mina armars insatser (simtag?).

Boken boostar jag upp med massa "good-feelings" och nostalgiska influenser - Hit ingår: små notisar och citat, budskap samt visdomsord, inklistringar från fotografier/urklipp. Men med lite klipp, fix, trix och arbete snickras detta mästerverk ihop sakta men säkert. Helt klart är det lite utav en pågående process där det kommer ta ett tag innan ändamålet är nått (kanske aldrig slutmålet nås?).

Jag har redan skissat in fina komplimanger/kommentarer/lovord jag fått av människor via sms, mejl, brev och dylikt. Jag har klistrat in kort på betydelsefulla själar - där jag med noggrann betänksamhet skrivit ner det vackraste man kan dela med någon. Minnen. Hur vackert? Hur mysigt? Hur värt?

Tanken slog mig häromdagen då jag fick ett mejl.
Tänk vad många fina sms man raderat under årens lopp?
Tänk så många lovord man fått av sina medlikar?
(då orden passerat mer eller mindre från det ena örat till det andra)
Tänk vad många fotografier som ligger och dammar
igen längst in i någon sleten byrå? Onödigt. Dumt.

Näe vet ni vad, nu är det slut på gamla tider. Istället samlar jag allt i ett och samma tempel. Min goodielicious-book. Säg mig, är det inte ett mästerverk eller M Ä S T E R V E R K?


(min goodielicious-book ♥)